—Prissättningen på timmer är krånglig och kostar alla parter onödigt med pengar, menar han. Det enda raka är att på sikt helt gå över till skördarmätning. Säkerheten i mätning direkt i aggregaten är idag så bra att den skulle fungera på ett rättvist sätt.
För timmer finns det sju olika köpformer (se nedan) där den vanligaste är att timmerstockens diameter mäts i toppen, m3to. För en skogsägare är det nästan omöjligt att jämföra köpformerna och utvärdera vilken som är bäst. Köparna har dessutom egna prislistor, där utfallet ger olika netto vid inmätningen hos industrin.
När köparen ska sälja virket till industrin uppstår återigen krångel. För det första är kontraktet med skogsägaren ofta inte purfärskt, vilket innebär att köpet gjordes upp efter en prislista som kanske är omodern. Marknaden har förändrats och efterfrågar andra längder och kvaliteter, och det går fort. Friheten att anpassa avverkningen i längder och kvaliteter är idag för dålig för köparen. Nödvändiga apteringar stämmer inte mot prislistan med förluster eller vinster för endera parten.
Det här handlar inte bara om att skogsägaren kan få betalt direkt efter avverkningen eller om att man ska kunna jämföra olika bud på sin skog. Det handlar också om att våra nuvarande mätsystem hindrar utvecklingen mot effektivare avverkning.
— Dagens system innebär att de som normalt utför avverkningen (köparen/logistikorganisationen) inte har det ekonomiska ansvaret vid bra eller dålig tillredning. En felaktig tillredning, som felmätta stockar, fel i andelen vrak eller bristfällig rötbestämning leder till att skogsägaren får sämre betalt, konstaterar Johan J Möller.
Lär mer i senaste SKOGEN, nr 3-09.
Text: Lars Åkerman larsakerman@telia.com