Nu ska de räddas, alla de små men spektakulära växter och djur som kämpar för sin överlevnad i kärr, strandkanter, gölar och träd. Bara namnen gör ju att man måste älska dem.
Vem vill inte rädda en nissöga, lavdaggsvärmare, ögontröst eller klockgroda? Och vilken fjäder i hatten att som markägare vara värd åt arter med halvknäppa namn som halvknäppare, spanska flugan, dårgräsfjäril eller kulhalsbock!
År 2005 startade Naturvårdsverket en riktad insats för 500 hotade arter. Nyckelpigespindeln med sina prickar på ryggen är till exempel en av landets mest spektakulära spindlar, men den finns bara på en känd lokal. I Skåne. Genom att hålla skogen borta och hacka fram mineraljord hoppas man kunna få spindeln att sprida sig. Kanske måste man handgripligen flytta några spindlar till närliggande områden som har gjorts i ordning.
Antalet åtgärdsprogram ska bli fler och fler. Om fyra år ska länsstyrelserna ha startat 210 program som täcker in de 500 arterna. Hittills är drygt 50 program beslutade. De rymmer 50 skogsarter, bland annat slöjröksvamp, bokblombock och tallkapuschongbagge.
Många program börjar med inventering av hur det egentligen är ställt med arten. SKOGEN har tidigare skrivit om rökdansflugan som visade sig finnas i stort antal när man väl började leta.
En annan viktig punkt är information till markägarna. År 2010 kan många markägare svänga sig med namn som kalkkärrsgrynssnäcka, strandsandjägare och ishavshästsvamp. (Nej, slarvläs inte, det är namn som förtjänar att uttalas.)
Det är länsstyrelserna som utformar programmen. Många av de hotade arterna finns bara kvar på några få ställen i landet och varje länsstyrelse får huvudansvar för vissa arter som finns i deras län. Ett åtgärdsprogram ska rekommendera konkreta åtgärder men också beskriva de kunskaper som finns och föreslå finansiering.
Hur klarar man alla detaljerade råd för massor av arter när man sköter ett helt skogsbolags marker?
— Risken finns naturligtvis att man blir överväldigad av all information i programmen. Det säger Olof Johansson, miljöchef på Sveaskog som har 3,5 miljoner hektar skog.
Han räknar med att man bara i mycket speciella fall kommer att anpassa skötseln på utpekade lokaler där någon av de 500 arterna har hittats.
— Unika regler för kanske hundratals skogsarter kan inte tillämpas i praktisk drift. Men programmen innehåller mycket ny information om arterna som kan omformas till regler i den praktiska planeringen. Kunskapen kan bidra när vi utformar hänsynen och prioriterar olika biotoper i olika landskap.
Däremot blir det omöjligt att följa varje arts unika rekommendation på varje lokal där den finns, menar han.
Exakt hur många markägare som berörs vet man inte på Naturvårdsverket men markägarna har en viktig roll, uppger man där. Även naturskyddsföreningar ska engageras. Men i första hand är programmen underlag för myndigheters arbete med att bilda reservat, betala ut EU:s miljöersättningar till jordbruket, ta fram mer kunskap och påverka markägare.
Målet är att 30 procent av de hotade arterna inte längre ska vara hotade år 2015.
Text: Bengt Ek