Greve Carl Bernadottes skogspris 2019:
Kerstin Ekman
Att förvalta skog är att råda över en värld av levande och döda väsen, och somliga väsen där emellan. Men hur håller man de tiotusentals växterna, djuren, trollen och svunna mänskliga gestalterna vid liv i sitt förvaltarskap när virkesbilar ska rulla och det materiella välståndet ha sitt?
Att ta sig tid att vandra i skogen utan vare sig relaskop eller studsare är en nödvändighet. En annan är att lära sig mer om allt som inte finns med i skogsbruksplanen eller traktplaneringen. Historien, medmänniskornas upplevelser, myterna, mossorna. Skogsfolket kan inspireras och lära sig denna konst genom Kerstin Ekmans författarskap.
Ett fullvärdigt förvaltarskap av skogen borde förutsätta Kerstin Ekman bland fortbildningsböckerna. Inte bara för kunskapen och klokskapen som ryms där, utan framför allt för att det vidgar skogssinnet.
Kerstin Ekman lämnar en ovärderlig inspiration till vårdandet av skogens kulturella, sociala, andliga och biologiska värden.
2019 års Guldkvistar:
Martin Forsén
Världen behöver mer hållbart brukad skog. På den tid som vi i Sverige har odlat en i dag avverkningsmogen gran har jordens befolkning ökat till det tredubbla. Men den mark som ska försörja oss har inte ökat. Därför är det nödvändigt att bättre ta vara på de möjligheter vi har.
Som vd på företaget Burapha leder Martin Forsén ett arbete med att restaurera ödelagd skogsmark i Laos. Med modernt ledarskap och en syn på skogsbruk som ligger i tiden bidrar han inte bara till att allt mer av landets mark blir så hållbart högproduktiv som den kan och att Laos slumrande möjligheter att bli en skogsindustrination tas tillvara. Verksamheten tar också medvetet vara på möjligheterna att skapa säsongssysselsättning åt mer än tusen lokala bönder och erbjuder till exempel möjligheter till odling av mat mellan raderna av eukalyptus och akacia. Världen över går det att driva skogsbruk med många mål för ögonen.
Martin Forsén lämnar ett viktigt bidrag till arbetet med att ta vara på jordens förmåga att ge oss förnybara resurser inom ramen för ett hållbart brukande.
Johanna Witzell
Det finns kanske inget som oroar skogsbrukare lika mycket som de sjukdomar och skadegörare som drabbar skogen. Det handlar om miljardförluster i Sverige årligen. Men oron ligger också på ett annat plan: Något man har skapat börjar plötsligt torka ut, glesas ut, konkurreras ut, blöda kåda, krokna, skrumpna, dö.
Forskningen bistår med en växande kunskap men detta kunnande måste också nå ut till skogsbruket. Det är en generell utmaning för forskningen och dess avnämare men extra mycket när det gäller svampskador, som av skogsbrukare ofta uppfattas som omfattande men svårgripbara.
Docent Johanna Witzell gör en enastående insats inom detta forskningsfält men ännu mer för att nå ut med kunskapen till skogens brukare och andra intressenter. Både forskning och fritid får stå tillbaka när hon outtröttligt bistår skogsbrukarna med kunskaper och användbara råd.
Johanna Witzell gör en viktig insats för att bevara friska och produktiva skogar.
Urban Emanuelsson
Den skogliga naturvårdsdebatten kretsar i huvudsak kring bevarandet av mer eller mindre orörda skogar. Den artrikedom och de många andra värden som – rätt hanterade – kan skapas och bevaras i kulturlandskapet gör sig mer sällan påminda.
Som forskare och folkbildare hjälper oss Urban Emanuelsson att lyfta blicken och se hur dessa kulturlandskapets miljövärden, som byggts upp under århundraden, kan bevaras. Hur även de öppna och de bebyggda landskapen kan bidra till de skogliga miljömålen och inte minst hur gräns- och blandlandskapen mellan öppen mark och skog kan tas tillvara i brukande och samhällsplanering.
Han har en framstående förmåga att informera om den levande naturen i både muntlig och skriftlig form och peka på både tillkortakommanden och vägar framåt. Han lyfter mångfaldens glädje och försvarar insatserna för den.
Urban Emanuelsson gör ett viktigt arbete för att ta vara på skogens värden med hjälp av ett historiskt och landskapsövergripande perspektiv.