De enda (mycket små) förändringarna i månadens jämförprislista är i de finländska och lettiska priserna – och de beror på den svaga kronan.
Totalt sett är läget stabilt. Det byggs mycket, vilket bidrar till stabilitet. Pundet har hämtat sig från fallet efter folkomröstningen om EU-utträde och återgett britterna – Sveriges största enskilda mottagare av trävaror – en del av förmågan att betala.
Trots det har produktionen av trävaror minskat lite i Sverige.
De orosmoln som finns är främst de fortsatta problemen för furuexporten till Nordafrika och Mellanöstern. Den minskar och även om leveranserna till Ostasien och Kina ökar kraftigt sker det från låga nivåer.
Koncentrationen av sågverken fortsätter. Det en gång så ståtliga imperiet Rörviks Timber sålde nyligen sitt sista sågverk till Holmen. Så sent som 2008 hade Rörvik storstilade planer på att bygga ett sågverk med ungefär lika stor produktion som Holmens Braviken.
Ett annat tragiskt exempel är att anrika Lundbergs trä i Arvidsjaur läggs ned under våren. Lönsamheten är för dålig, säger företaget. 19 personer i inlandet förlorar jobben.
För skogsägarna och säljarna i området är det extra tragiskt. Lundbergs har betalat bra. Enligt företagets senaste prislista som SKOGEN kört i vårt jämförelsesystem betalade Lundberg 108 kronor mer för tallen och 80 kronor mer för granen per fub än Norra skogsägarna. Även Billerud Korsnäs som betalar bäst i Norrbotten har ett lägre listpris än Lundbergs, liksom Holmen och Sveaskog.
Skillnaderna reser frågor. Prislistorna för de övriga stora köparna i Norrbotten har två syften, dels som apteringsinstruktion i skördarna, dels för att hålla koll på att priserna inte drar iväg, det vill säga behålla förmågan att köpa billigt av skogsägarna. De skogsägare som köparna vill måna om har muskler, är bra förhandlare och kompenseras av bonusar, premier och påslag, minst lika stora motsvarande Lundbergs prislistor. I södra Sverige, som jag känner väl, är det närmast legio att påslagen är 80 till 100 kronor per fub, förutsatt att skogsägaren förhandlar och ställer krav.
Någonstans här finns förklaringen till varför inte priserna har höjts på över ett år snarare sänkts: Industrin tycks få sin råvara utan att behöva höja listpriserna.
Text: Lars Åkerman
SKOGEN 4/2017