Under 1900-talet förkastade man 1800-talets dimensionsavverkning. Då hade sågverken helt enkelt plockat ut de grövsta träden och lämnat det som kom att kallas skräpskogar. Nu är dimensionsavverkningen tillbaka.
Sedan mitten av 1900-talet har trakthyggesbruket helt tagit över i de svenska skogarna. Men sedan ett par år forskas det igen på metoder där man plockar ut de grövsta träden. Metoden som tidigare ansågs vara skövling heter nu ”måldiameteravverkning” efter kontinental förebild. Man avverkar träden vart och ett när de når den dimension som man siktar på. Diametern kan växla för olika träd i samma skog, beroende på trädslag och kvalitet.
Lars Lundqvist på SLU har aldrig mött ett så stort intresse för sina resultat som under debatten det senaste dryga halvåret. Han uppskattar att dimensionsavverkning fungerar på ungefär en miljon hektar.
Ja han går så långt att han menar att metoden teoretiskt sett kan ge god produktion på de flesta av landets marker. Men för att virkesproduktionen ska bli uthållig krävs att det finns träd i alla storlekar som kan ta över efter hand när de stora träden fälls. Skogen måste vara fullskiktad, som den ofta är i en naturskog. Och sådan skog finns det bara på en begränsad areal, främst i Småland och Västerbotten där skogen inte skötts lika minutiöst som likåldrigt trakthyggesbruk.
Genom åren har Lars Lundqvist lärt ut att man bör avverka träd i alla storlekar för att det ska vara ett uthålligt skogsbruk. Det skiljer blädningen från måldiameteravverkning.
–Jag var försiktig, på 1990-talet gick det inte att säga att man bara skulle ta ut de grövsta träden. Folk såg rött efter epoken av dimensionsavverkning. Men nu kan vi konstatera att produktionen kan hålla i gång även på det sättet.
En invändning mot blädning och plockhuggning har länge varit att det kommer upp för få nya plantor på de flesta markerna i Sverige. Men det är sällan ett problem, menar Lundqvist.
–Det behövs inte så många plantor varje år. De små plantorna växer långsamt i fullskiktade skogar, kanske 50 år bara för att nå brösthöjd. När de friställs tar de fart. Men det är i granskog som den här metoden fungerar, där plantorna överlever i skuggan i 60 till 100 år. Ja, i Sverige leder metoden till ren granskog eftersom andra trädslag dör nere i mörket.
Under en exkursion med SLU, Föreningen Skogen och Södra visade han på ett bestånd i Halland. Enligt kalkylen skulle man kunna avverka ungefär 100 kubikmeter säljbart grovt virke vart tjugonde eller tjugofemte år. Produktionen ligger i närheten av vad ett välskött trakthyggesbruk skulle kunna ge.
–Tumregeln är att den årliga tillväxten blir tre procent av volymen. Lämnar man 200 kubikmeter så blir det sex kubik om året. Kanske 80 till 100 procent jämfört med snittet under en omloppstid med trakthyggesbruk. Men trakthyggesbruket sköts ju inte alltid så att det blir full produktion.
–Om man däremot avverkar hårt, ner till 100 kubikmeter lämnad volym, så blir förstås produktionen rätt liten under de kommande åren.
Det är nästan ingen risk att välskött dimensionsavverkning skulle strida mot skogsvårdslagen.
–Lagen kräver att skogsägaren lämnar en viss volym som står i proportion till skogens höjd. Eftersom man avverkar de stora träden sjunker medelhöjden och därmed lagens krav på hur mycket virke som ska lämnas kvar.
En välskött dimensionsavverkad skog är tät. Trädkronorna ska ändå nå nästan ända ner till marken. Lars Lundqvist citerar skogsskötselläraren Jan Falck: ”Skogen ska vara så tät att den rymmer fyra älskande par per hektar, men farmor ska ändå kunna gå igenom den utan att bli generad.”
Om skogen inte har träd i alla storlekar tar det lång tid och många förlorade kubikmeter att skapa den.
–Omställningsfasen är känslig. Det kan ta 60 till 100 år att få in träd i alla storlekar.
Text och foto: Bengt Ek
SKOGEN 1/2013
Röster från exkursionen
”Missar förädlingen”
Med plockskogsbruk går man miste om möjligheterna som finns i förädlat plantmaterial – om man inte använder så kallad ”berikande plantering” inne i skogen.
–Dagens plantagefrö ger tio procent mer. År 2090 kan vi ligga kring 50 procent.
–När det gäller kolupptagning ger kontinuitetsskogsbruk lika mycket bundet kol i skogen som trakt-hyggesbruket. Men trakthyggesbruket ger troligen mer avverkat virke. Och det kan ersätta material och bränslen som är sämre för klimatet.
Svante Nybäck, SLU
”Inget universalmedel”
Blädning är inget universalmedel för naturvården och som skötselmetod ger det inte mer död ved. Men det finns rödlistade arter som gynnas av att det aldrig blir hyggen, till exempel mossor, vissa fåglar och kärlväxter.
–Som komplement är blädning mycket bra men över stora ytor finns det kanske effektivare naturvårdsåtgärder.
Mats Lindblad, SLU
”Mest för naturvård”
Staten har en policy för kontinuitetsskogsbruk. Den välkomnar inte plockhuggning i rena produktionsskogar.
–Däremot bör den öka i skogar som har särskilda naturvärden eller rekreationsvärden. Också kulturvärden, till exempel om man vill bevara gammal bond-skogsmiljö runt gården.
Sverker Rosell, Skogsstyrelsen