SKOGENs ledare

Skogsnäringen har säkert lika många namn för virke som inuiterna sägs ha för snö. Men vi är nog lika fattiga på synonymer för landskapsvård som inuiterna är när de ska prata om beachvolleyboll.

När man fäller två fåglar med två hagelskott i snabb följd kallas det som bekant doublé. Vad det skulle heta med tre skott och fåglar vet jag inte, kanske helt enkelt engelskans hattrick? 

Mer än hundra år senare håller fortfarande rådet från Mark Twain: ”Investera i mark, det tillverkas ingen ny längre.” Priserna verkar stiga i vått och torrt och i augustinumret av SKOGEN tittar vi närmare på den lockande fastighetsaffären.

Kräftor kan man äta tills man svälter ihjäl, sägs det. Och om man är vilse i skogen kan man visst plocka i sig blåbär tills man faller ihop av undernäring.

Räcker råvaran? Det frågar vi i SKOGENs majnummer. Ett enkelt svar är ”ja, varor räcker till dem som kan betala tillräckligt bra”. Ett bättre svar är: Nej, skogen räcker inte alls, inte om ”räcker” betyder att alla ska få så mycket de vill ha. Det är såklart det senare svaret som gör frågan så intressant.

Med förfäran ser vi sågarnas tänder äta sig allt långsammare genom stockarna. Massaindustrins kvarnar mala saktare. Lastbåtarna ligga slött på redden utanför halvstängda hamnar och skogens gästarbetare sitta i sina hemländer där de i värsta fall tvingas att rulla tummarna i stället för att röja fram svenska granar, tallar och björkar.

Det finns 800 växter och djur som gillar ­björken. Ytterligare 800 älskar den! Och på senare årtionden har även vi människor fått upp ögonen igen för vår vita vän: Sedan 1950-talet har björken fördubblat sin volym i de svenska skogarna. I ungskogarna har den i dag samma virkesvolym som granen. Och sett till arealen breder den också ut sig.

Är virkessäljare för flata i förhandlingen när de säljer sitt virke? Ja. Det tycker i varje fall många som har svarat på månadens fråga från tidningen SKOGEN nyligen.

Om 1920-talet förknippas med tillväxt, vetenskap, konst och flärd så lär 2020-talet bli mätandets årtionde. Aldrig har vi kunnat mäta så mycket som nu. Och utvecklingen galopperar. Vart ska vi låta den ta vägen?

Hälften av förskolebarnen i Sverige använder internet varje dag. Många förskolor är visser­ligen bra på att komma ut i friska luften, men på eftermiddagen blir de små hemkörda av sina omtänksamma föräldrar till hemmets lugna vrå.