SKOGENs ledare

Det lackar mot jul. Ädelgranen brer åter ut sig som ett invasivt trädslag i svenska hem. Över min och många skogsbrukares tröskel kommer inte denna främling.

Röjningsberget – en miljon hektar ungskog som vi inte hunnit med – är en utmaning som det har pratats om länge och högt. På Föreningen ­Skogens Höstexkursion diskuterades ett nytt berg som däremot tornar upp sig i tysthet: Naturvårds­berget.

I septembernumret av SKOGEN skriver vi om naturvårdsgallring i ordets gamla bemärkelse. Att gallra för ökad mångfald. I motsats till den nyare tolkningen att man gallrar bort naturvärden för att slippa en nyckelbiotop.

Nu är det dags att planera vinterns avverkningar och beställa vårens plantor. Om 50 till 100 år ger planteringen sedan ny utdelning. Många människor häpnar över det långsiktiga perspektivet. Men nu höjs röster för mer kvartalsekonomiska resonemang. Lite överraskande dyker de upp i klimatdebatten. 

Folk klagar över att världen polariseras. Men vi borde kanske ha mer av den varan. Åtminstone i skogen.

När man pratar med politiker och lobbyister i Bryssel bjuder de på många historier i Bellmanformat. ”En tysk och en rysk och en Bellman”, som barnen brukar säga.

En skogstänkande vän brukar ibland prata om mercedeshygget. Det är det hygge man måste ta upp för att ha råd att köpa en Mercedes. På 1950-talet var det 200 kubikmeter säger han, numera behövs fem hektar skog. 

”Det här är Bengt. Han är jägmästare från Stockholm.” Presentationen för huggarlaget i norra Lappland var lite hjärtligt rå: Stockholmare var ju kuriöst här ute i skogen. Men jägmästare också?

Här och där i landet kan bioälskare just nu se filmen ”Aniara”. Harry Martinsons rymdskepp ska ta människorna till säkerheten på mars, men slungas ur kurs och färdas ohjälpligt mot Lyrans stjärnbild långt, långt där borta.

”Du kan samarbeta själv!” Så sade mamma Sanna till maken Trond i SVT:s julkalender. Tonen kunde vara hämtad från älgdebatten eller nyckelbiotopsdebatten eller snart sagt vilken samhällsdebatt som helst.