granbarkborre

Sedan 1995 har granbarkborrestammen övervakats över hela landet. Det har hjälpt skogsbruket att veta vilken beredskap man behöver ha för kommande angrepp av granbarkborre. Nu riskerar övervakningen att stoppas.

Genom att störa granbarkborrens doftkommunikation hoppas forskare kunna hjälpa skogsbruket att hindra angrepp.

Allt fler skogsägare i Götaland begär dispens för att få avverka i förtid. Det handlar om granar med roströda och bruna barr. Enligt SLU har är träden sannolikt torkstressade och därmed mottagliga för svampangrepp. Nu uppmanas skogsägare att hålla koll på sin skog.

Skogsstyrelsen anser att ett normaliserat läge gör att bekämpningsområdet för granbarkborre i Götaland bör tas bort. Bekämpningsområdet i Norrland föreslås däremot vara kvar.

Ett stormigt år i södra Sverige, angrepp av granbarkborre i mitt och knäckesjuka i landets norra delar är tillsammans med betesskador det som sticker ut när skadeläget för skogen 2015 sammanställts.

Det ligger fortfarande kvar mycket stormfällt granvirke i skogen efter stormarna Gorm och Helga. Ju längre det ligger kvar, desto större ekonomisk förlust riskerar skogsägarna samtidigt som risken för granbarkborreangrepp ökar.

Mängden granbarkborrar bedöms som mycket stor efter de senaste årens stormar. Särskilt skogsägare i Medelpad bör vara mycket uppmärksamma på problemet.

Stormfälld skog i Härnösand har förvandlats till rena himmelriket för granbarkborren. Eftersom skogen är skyddad får inget röras. Den tidigare skogsägaren befarar att skadeinsekten ska spridas till stående skog.

Både hos lövträd och granar resistenta mot granbarkborreangrepp finns doftämnen som avskräcker barkborrar. Det är en helt ny upptäckt som är intressant i växtskyddssammanhang. Det har länge varit känt att granbarkborrar sänder ut lockdofter för att åstadkomma massangrepp på granar, men det är först nu man har upptäckt hur barkborrarna hittar lämpliga, försvagade träd att angripa. Forskningen har tagit ett rejält steg framåt, genom ett doktorsarbete av Christian Schiebe från SLU. Här följer hans egen berättelse:

Hundar som har fått lära sig att känna igen doftsignaler från granbarkborrar hittar fler angripna träd än en tränad människa. Dessutom gör hundarna sökningen på en tredjedel av tiden. Kanske borde skogskonsulenter som letar angrepp av granbarkborre utrustas med tjänstehundar.