huggverktyg med skaft och klyvande egg och som huvudsakligen är avsedd för bearbetning av trä. Yxans utformning är i princip densamma nu som den var under forntiden. Yxor har genom tiderna framställts av sten, horn, ben och metall. De första metallyxorna i Skandinavien var importerade kopparyxor från brittiska öarna, vilket hände för ungefär 3 800 år sedan. Yxor har använts och formats som stridsyxor, ceremoniyxor (kultyxor) eller som huggyxor (och handyxor). Som huggverktyg har de brukats för skogshuggning, vedhuggning, snickeri och andra hantverk. En väl fungerande huggyxa har vikt, eggform, skaftlängd och balans avpassad efter ändamålet. Yxans delar är egg, öga (där skaftet är fästat), blad, klack eller nacke (den bakre delen), vilka tillsammans bildar yxhuvudet, och skaft. Skaften framställs huvudsakligen av motståndskraftigt virke som ask eller hickory och är vanligen lindrigt S-formade.
Campingyxan (eller scoutyxan) är liten och lätt, c:a 35 cm lång och 0,8 kg tung. Skogsyxan är 50 eller 67 cm lång och 1,0 eller 1,2 kg tung (liten respektive stor skogsyxa). Klyvyxan har ett huvud som ger sprängkilsverkan och är 76 cm lång och 2,2, kg tung. Släggyxan är en klyvyxa med släggnacke och är avsedd för klyvning av grov eller vresig ved. Den är 80 cm lång och 3,1 kg tung. Snickaryxan har ett långt och tunt skär, försedd med en nacke gjord för att användas som hammare (vilket andra yxor inte är) samt har ett rakt skaft. Den är 51 cm lång och 1,1, kg tung. Snickaryxan kan vara försedd med ett hak, kvark, avsedd att dra ut spik med. Timmerbilan eller skrädyxan är bredbladig och avsedd för att planhugga (skräda) timmerstockar och liknande. De är dubbelslipade eller enkelslipade som höger- eller vänsterbilor. Bilan är 65 cm lång och 1,9 kg tung. Däxeln eller skarvyxan används för urholkning av ämnen och har tvärställd egg och vanligen ett kort skaft för enhandsfattning. Yxkroppen är böjd och eggen plan eller skålad. Se även under avverkningsmetoder.
Skogsencyklopedin