mekanisk eller kemisk sönderdelning av bergarter och mineral genom inverkan av temperatur, vatten, luft och levande organismer. Kemisk vittring sker genom att bergarter och mineral angrips och sönderdelas av kemiskt aktiva ämnen, främst vätejonen (H+) i markvattnet. Vittringen gynnas av hög tillgång på lättvittrade material och organiskt material, samt tillgång på vatten och värme.Den vittring som sker till följd av tillförsel av vätejoner från organiskt material och vegetationen bidrar till att motverka försurning. Vittringen neutraliserar vätejonerna till en del, varför markens pH normalt är relativt stabilt. Finkorniga jordar ger stor angreppsyta och hög vattenhållande förmåga. Dessa egenskaper gynnar den kemiska vittringen. Mekanisk vittring sker mest genom inverkan av vatten, vind, vågor eller temperaturväxlingar. Den innebär ingen kemisk omvandling av mineralen, utan bara en sönderdelning till finare fraktioner. Den gynnar emellertid den kemiska vittringen. I Sverige är frostsprängning den vanligaste formen av mekanisk vittring. Det finns även en biologisk vittring. Växter, markdjur och mikroorganismer ökar vittringens intensitet genom bildning av kolsyra och organiska syror.
Morfologiskt kan vittringen indelas i ytvittring och djupvittring. Ytvittring sker på kala berghällar och ytliga markpartiklar. Djupvittring är den vittring som sker under markytan. Jfr erosion.
Skogsencyklopedin