luftström som rör sig i förhållande till jordytan. Vindarna drivs i globala vindsystem av den ojämnt fördelade energiinstrålningen från solen, som bygger upp en enorm energipotential mellan ekvatorial- och polområdena. Lågtrycks- och högtryckscirkulationer uppstår där den s.k. corioliskraften styr vindriktningen i hög grad. Den horisontella komponenten av vinden är för det mesta avsevärt större än den vertikala. Vertikalvinden är av storleksordningen cm/s, medan horisontalvindar räknas i m/s. Undantag är vertikalvindarna i bymoln och åskmoln samt en del lokalt betingade vindsystem där stora vertikalvindar kan uppstå.
Temperaturskillnader mellan olika platser är den primära orsaken till att vindar uppstår. Termisk cirkulation uppstår genom att en landyta värms upp av solstrålningen under dagen mer än en vattenyta och avkyls snabbare under natten. Uppvärmd luft över ett landområde blir därvid lättare än sin omgivning och stiger uppåt. Luftströmmen uppåt skapar ett övertryck (högtryck) i högre luftlager över det uppvärmda området men ett undertryck vid markytan. Luft i de övre lagren kommer att tryckas ut till områden med lägre tryck och luft kommer att tryckas in i de nedre lagren eftersom trycket i omgivningen är högre. Vinden vid marken blåser därmed in mot det uppvärmda området. I övre luftlager strömmar luften åt motsatt håll, och en sluten cirkulation växer fram. När värmetillförseln upphör, upphör så småningom också cirkulationen.
Mindre termiska system underhåller lokala vindar såsom landbris och sjöbris, bergvind och dalvind.
Genom friktion mot jordens havsytor och kontinenter bromsas luftrörelsen och strömningsfältet omformas. Kuperad terräng och skog utgör därvidlag ett mycket ojämnt och kraftigt bromsande underlag. Skog bromsar luftströmmen mer än vad miljonstäder gör. Kalavverkning medför att bromsningen minskar drastiskt och att vindhastigheten härigenom ökar. Att i stor skala ersätta skog med andra grödor är att öka vinden över hela landskap och till och med över delar av kontinenter. Hyggesupptagningen i vårt land är inte omfattande nog för att ens regionalt kunna påverka vinden. På avverkningstrakten ändras dock vindförhållandena drastiskt. Hur mycket vinden influeras, beror på hyggets storlek och på hur marken behandlas. Allmänt anses vinden öka med hyggets storlek, men detta gäller bara upp till en viss storleksgräns. Gränsen bestäms av hur långt ut på hygget som läeffekter från skogskanterna når. Läet har lång räckvidd, men rejäl läeffekt (t.ex. 50 procents vindreduktion på 2 m höjd) når inte längre ut än 2–3 gånger kantträdens medelhöjd (H). Läet från skogskanter är försumbart på 2 m höjd för hyggen med diametrar större än 30 gånger medelhöjden H, i kuperad terräng 10–15 gånger den höjden. Vindhastigheten över centrala delar av hyggen av den storleken eller större ökar alltså inte, tvärt emot vad man allmänt tror, då hygget utvidgas. Hyggesrensning och markberedning påverkar starkt ojämnheten och därmed vindhastigheten. Vinden framhålls sällan som en positiv tillväxtfrämjande faktor, vilket kanske beror på att vinden synbarligen är en stor skadegörare, den största i skogsbruket (se under skogsskador). Hård vind kan trots allt vara positiv och då som den stora naturliga skogsförnyaren. Vinden är nu ensam kvar bland de stora naturliga förnyarna, eftersom skogsbränderna inte tillåts spela någon större roll.
Skogsencyklopedin