klapperstensfält som utbildats i Uppsalaåsen c:a 33 km norr om Uppsala. Efter att inlandsisens front lämnat Uppsalatrakten för c:a 11 000 år sedan dröjde det dock mer än tusen år innan Uppsalaåsens högsta krön, då sannolikt 10-talet meter högre än idag, bröt igenom Littorinahavets yta för c:a 8 000 år sedan varvid en ursprungligen toppigare ryggform bearbetades genom svallning, omformades och utjämnades av vågerosionen. Detta resulterade i klapperstensfältet vid Viksta stentorg som bildades på en höjd av 75 m ö.h. Det rådande havsstadiet, som benämns Littorinahavet, nådde sin största utbredning för c:a 7 000 år sedan och nådde som högst upp till en nivå av 70 m ö.h. i Uppsalatrakten och vid den tiden utgjorde stentorget en karg, blockig ö i det dåtida Littorinahavet. På grund av ett stillestånd i strandförskjutningen, ett resultat av lika snabb landhöjning som havsytehöjning, bildades en följd av väl markerade strandvallar på nivån runt 60 m ö.h. Den exakta åldersställningen för höjdernas uppstickande genom havets bränningar och bildandet av strandvallar på olika nivåer mellan 70 – 60 m ö.h. är dock svår att fastslå. Baserat på ett diagram över strandförskjutningen i Gästrikland bör strandnivån som idag ligger på 75–70 m ö.h. ha bildats för 7 500–5 500 år sedan.
Den största delen av Vikstaåsen utgörs av äldre skogspartier. Under trädskiktets tall och gran finns omväxlande skarpa, torra och friska fältskikt. De skarpa partierna domineras av renlavar (Cladonia rangiferina, Cl silvatica, Cl alpestris m fl) och islandslav (Cetraria islandica). Vattentillgången är ringa och näringstillförseln svag.
I den torra typen ökar andelen ris: kråkbär (Empetrum nigrum), lingon (Vaccinium vitis–idaea), blåbär (V myrtillus) och ljung (Calluna vulgaris).
Den friska typen består av så gott som enbart blåbärsris. Bottenskiktet utgörs av husmossor (t.ex. Pleurozium schreberi och Hylocomium splendens), kvastmossor (Dicranium sp) och björnmossor (Polytrichum sp).
Vikstaåsens södra och sydöstra delar är hyggespartier av olika ålder. De färska hyggespartierna har en skarp – torr karaktär. Ett buskskikt av barrträd och björksly har vandrat in tillsammans med kvävekrävande arter som mjölkört eller rallarros (Chamerion angustifolium) och hallon (Rubus idaeus). De senare svarar tillsammans med lingon och mjölon (Arctostaphylos uva–ursi) för fältskiktet. Bottenskiktet täcks av renlavar och någon enstaka kvast- och husmossa. Äldre hyggespartier bär en ung tallskog, fortfarande är fält- och bottenskikten torra. Ljung dominerar på igenväxande hyggen.
Ett par områden avviker från de ovannämnda. Ett sådant är Stentorget, vars enda vegetation är skorplavssamhällen med bl.a. kartlav (Rhizocarpon geographicum) och gråstenslav (Aspicilia cinerea). Ett annat är partiet öster om vägen till Källsboda. Där finns den bästa vattentillgången, vilket ger en tät granskog. Fältskiktet har här mer krävande arter som ormbär (Paris quadrifolia), ekbräken (Gymnocarpium dryopteris) älggräs (Filipendula ulmaria) och ekorrbär (Maianthemum bifolium). Längs bäckarna finns exempelvis gullpudra (Chrysosplendium alternifolium), slåtterblomma (Parnassia palustris) och majbräken (Athyrium filix–femina).
Naturreservatet Viksta stentorg bildades år 1917 av Länsstyrelsen i Uppsala län. Syftet är att bevara stentorget. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Naturreservatet är 6 hektar stort och omfattar Uppsalaåsens högsta punkt, 75 m ö.h.
Skogsencyklopedin