Skogsencyklopedin

vegetationstyp

(1) övergripande enhet för en del av växttäcket inom global vegetationsgeografi, såsom tajga, tundra, savann och regnskog.
– (2) klassificerande beskrivning av ett växtsamhälle. Vegetationstyper kan t.ex. anges enligt Skogshögskolans boniteringssystem. Vegetationstyp på fastmark bestäms där enligt regler angivna i den skogsmarksflora som ingår i Skogsstyrelsens ”Handledning i bonitering” och används för bestämning av ståndortsindex och bonitering när en representativ skog saknas på marken. Vegetationstyperna på fastmark ordnas efter artsammansättningen, vilken återspeglar markens näringsutbud. Vissa arter har särskilt stor betydelse. Dessa kallas typarter.
Vid bestämning av vegetationstyp på fastmark bestäms arternas täckningsgrad på provytor. Härvid används begreppen ”beaktad provyteareal” (PBY), ”befintligt fältskikt” (BF) och ”befintligt bottenskikt” (BB). Vegetationstyperna återspeglar näringsutbudet i en fallande skala: högörttyp utan ris, lågörttyp utan ris, högörttyp med ris, lågörttyp med ris, mark utan fältskikt, bredbladig grästyp, smalbladig grästyp, starr–fräkentyp, blåbärstyp, lingontyp, kråkbär–ljungtyp, fattigristyp.
Vid bestämning av vegetationstyp på torvmark anges fältskikt och bottenskikt var för sig. Fältskiktet klassificeras ungefär som för fastmark medan bottenskiktet klassificeras annorlunda. Vegetationens sammansättning och utseende förändras efter dikning. Förändringens omfattning är beroende av den ursprungliga vegetationstypen. Vissa växtarter tål stora variationer i såväl ljus-, vatten- och näringstillgång som i klimatiska förhållanden, medan andra är mer nogräknade. Vår kännedom om enskilda växters krav är grunden för boniteringssystemet för torvmark. Vegetationstyperna återspeglar förutsättningarna för hög dikningsbonitet i en fallande skala: högörttyp, lågörttyp, blåbär–fräkentyp, högstarrtyp, lingon-odontyp, klotstartyp, lågstarrtyp, rosling–tranbärstyp. Vid klassificeringen bestäms typen utifrån om den angivna karaktärsarten dominerar eller ej. För örttyper fordras att minst 3 typarter finns på ytan, eller att 2 täcker minst 1/16, eller att 1 täcker minst 1/8 av BF. För övriga typer gäller att typarterna skall täcka minst 1/4 av BF och att 3 typarter finns på ytan. Provyta för bestämning av vegetationstyp på fastmark är vanligen en cirkelyta med radien 10 m. Se även skogstyp, Cajanders skogstypsschema, Nordsvenska skogstypsschemat.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb