uttryck för vattentillgången och dess variation lokalt eller över ett större område. Vattenbalansen kan beräknas utifrån tillrinning, nederbörd, avdunstning, avrinning, förändringar av grundvattennivån, markvattentillstånd och vattenmassor i vattendrag inom det aktuella området (se vattenbalansekvationen). För växtligheten har vattenbalansen stor betydelse. Störst betydelse för vattenbalansen har humiditeten, dvs. skillnaden mellan nederbörd och avdunstning. Markens humushalt, jordart, topografi, växtsamhälle och skogsbruket har också betydelse för vattenbalansen. Vad skogsbruket anbelangar är det känt att upptagning av kalhyggen höjer grundvattennivån och ökar ytavrinningen (om det inte gäller väldränerade, torra och friska marker i exponerade lägen, där effekten blir den omvända).
Skogsencyklopedin