vanligen röd eller brunaktig lera som transporterats av isälvar och sedan avsatts i sötvattenssjöar, ibland i havsvikar med bräckt vatten, och undantagsvis i hav under inlandsisens avsmältning. Genom att vattenflödet var intensivare under den varmare sommaren än under vintern kom större mängder slam med olika sammansättning att avsättas i ett tjockt, grovkornigt lager (sommarvarv) vilket sedan överlagrats av ett tunt, finkornigt lager slam från vinterflödet (vintervarv). Varma somrar med intensiv smältning gav tjocka varv, medan kalla somrar gav tunnare varv. Gränsen mellan vinterskiktet och sommarskiktet blev skarp genom att det senare betingades av den plötsligt igångsatta vårfloden. På detta sätt kom en tydlig varvighet att bildas. Vid avsättning i saltvatten blir varven otydliga och syns inte alltid på grund av flockning. Lervarvens tjocklek varierar från några millimeter till flera centimeter. Varvigheten används för datering av inlandsisens avsmältning och kallas lervarvskronologi. Se även glaciallera, lervarvskronologi.
Skogsencyklopedin