(1) vidkronigt och grovgrenigt förväxande träd i ett ungt bestånd av vanligen likåldriga och i övrigt tämligen jämnstora träd. Vargar har dålig kvalitet genom att de t.ex. är grovgreniga, har dubbeltoppar eller klykor. De konkurerar hårt mot närstående träd. Ambitionen är ofta att ta ut vargar tidigt, dvs. vid röjning eller de första gallringarna. Jfr vargröjning.
-(2) (Canis lupus) däggdjur tillhörande familjen hunddjur (Canidae). ett av de 18 rovdjur som lever i Norden. Liknar en stor schäferhund, men har kortare öron och bredare och kraftigare huvud. Kroppslängden är 100–145 cm och vikten 35–45 kg för en hane och 30–35 kg för hona. Vargar blir könsmogna vid c:a två års ålder. Parning sker i mars–april och resulterar i en kull bestående av 2–6 valpar, ibland fler. Valparna föds i en lya, som i de flesta fall är en utgrävd håla i marken, under ett par stora stenblock, i en grotta eller en klippskreva. Vargen ansågs vara nära utrotning i Skandinavien under 1970-talet på grund av långvarig förföljelse. Men därefter har antalet ökat och under 1990-talet var ökningstakten c:a 25% årligen. År 2009 föddes 26 valpkullar i Sverige och Norge (varav de allra flesta i Sverige), vilket motsvarar c:a 230 vargar. Detta torde vara fler än det har funnits i Sverige på nästan hundra år. Riksdagens etappmål är att det skall finnas minst 20 föryngringar per år i landet, vilket motsvarar c:a 200 vargar. Målet för stammens utbredning är att den på naturlig väg sprider sig över landet, men att föryngringar i renskötselområdet begränsas till områden utanför de så kallade åretruntmarkerna.
Skogsencyklopedin