en faktor (1,724) som markforskare har använt sedan 1800-talet för att kunna beräkna halten organiskt material (mullhalten) i ett jordprov utgående från halten organiskt bundet kol. van Bemmelen-faktorn utgår från att kolhalten i markens organiska material är 58 % beräknat på torrvikt. För att konvertera halten organiskt kol i ett prov till halten av organiskt material eller vice versa, multipliceras respektive divideras kolhalten med faktorn 1,724 (= 1/0,58). Denna faktor brukar knytas till ett arbete av den holländske fysikern och kemisten Jakob Maarten van Bemmelen, som använde faktorn för att beräkna mullhalten i åkermark utifrån kolhalten. Några belägg för denna faktor i form av analyser gavs dock ej av van Bemmelen. Faktorn 1,724 kallas ibland även för Wolff-faktorn, efter en tysk forskare som 1864, nästan 30 år före van Bemmelen, angav att mängden humus i en jord kunde beräknas genom att multiplicera kolhalten med faktorn 1,724.
Skogsencyklopedin