/uppgift ur SE 2000/ system av vägar. Det statliga vägnätet har en längd av knappt 100 000 km. Skogsnäringen har ett enskilt skogsbilnät på c:a 200000 km, dvs. dubbelt så långt som det statliga. Nybyggnation och underhåll finansieras utan statsbidrag. Kostnaden för näringen uppgår till c:a 1 miljard kr årligen. Dessa vägar är ofta öppna för fritt utnyttjande av allmänheten. Förutom skogsnäringens eget vägnät finns det också ett enskilt vägnät med statsbidrag. Dessa vägar är öppna för allmänheten och dess sammanlagda längd är c:a 74 000 km. Av denna väglängd utnyttjas knappt 50 000 km av skogsnäringen, som därigenom når c:a 10 miljoner hektar skogsmark. Drift- och underhållskostnaderna för hela det enskilda vägnätet uppgår till drygt 700 miljoner kr per år. Statsbidrag lämnas med mellan 40 och 80 procent av kostnaden beroende på vägens funktion. Bidragsprocenten är också avhängig anslagets storlek. Vägnätet ägs och sköts av vägsamfälligheter, samfällighetsföreningar eller någon annan typ av organisation. I sammanhanget kan noteras att otillräcklig geometrisk standard eller bärighetsstandard hos detta vägnät orsakar omlastningskostnader som bedöms uppgå till c:a 100 miljoner kr årligen totalt för alla transporter. Det enskilda vägnätet är viktigt för skogsnäringen genom att flertalet av transporterna har sin startpunkt på detta vägnät. När de statliga vägarna stängs av p.g.a. tjällossning stoppas virkesflödet även på alla enskilda vägar som mynnar på dessa. Där det statliga vägnätet är tjälsäkert rustas även enskilda vägar. De enskilda vägarna kan – om de körs sönder – ofta återställas till rimliga kostnader. Ägarna avgör själva vad som är ekonomiskt, vilket innebär att vägarna kan utnyttjas mycket flexibelt.
Skogsencyklopedin