den vanligaste fältmetoden för jordartsbestämning, varvid ett litet, fuktigt, homogent provmaterial av en jordart rullas för hand under ett måttligt tryck till en tråd mot ett jämt underlag. Vattenhalten hos provet skall vara något lägre än den jordarten har då provet nätt och jämt klibbar vid beröring. Utrullningen ska pågå tills tråden går sönder (bristningar på enstaka ställen kan bero på grus- eller sandkorn). Strävan skall vara att få tråden så tunn som möjligt. Trådens tjocklek när den går sönder ger ett ungefärligt mått på lerhalten eller plasticiteten (kohesionen) hos jordarten. För grövre, sandiga jordarter kan en typsamling av olika kornfraktioner (grovsand, mellansand, grovmo och finmo) användas.
Tabell 1. Utrullningsprov avseende sorterade jordarter (jordart / tjocklek)
grus / kan ej rullas
sand / kan ej rullas
grovmo / kan ej rullas
finmo / 4–6 mm
mjäla / 3–4 mm
leriga jordar / 3 mm
grovleror, lättlera / 2–3 mm
finleror / < 2 mm
finleror, mycket styv lera / < 1 mm
Tabell 2. Utrullningsprov avseende osorterade jordarter (jordart / tjocklek)
grusig morän / kan ej rullas
sandig morän / kan ej rullas
sandig-moig morän / 4–6 mm
moig morän / 4 mm
mjälig morän / 3 mm
moränleror / < 2,5 mm.
Skogsencyklopedin