det att en art (eller släkte, familj eller ordning) helt försvinner från jorden genom att samtliga individer dör. Utdöenden är av stor betydelse för livsformernas utveckling på jorden och pågår ständigt, liksom bildningen av nya arter, utan några större omvälvande orsaker. Detta successiva utdöende anses ha minskat under de senaste 600 miljoner åren. Men i sen tid har människan direkt eller indirekt förorsakat många växt- och djurarters utdöende och utdöendetakten är nu mycket hög. Man beräknar att mellan 50 000 och 100 000 arter dör ut per år genom kraftiga biotopförändringar p.g.a. människans verksamheter. Vid sidan av det successiva utdöendet och det utdöende som människan orsakar har massutdöenden förekommit under olika tidsperioder, vilka bl.a. avsatt spår i form av mäktiga fossillager. Mer än 95 % av alla arter som någon gång funnits på jorden beräknas ha dött ut. De största av utrotningsvågorna eller massutdöendena anses ha fört med sig mellan 77 och 96 % av de då levande arterna. En skillnad mellan de fossila utrotningsvågorna och den som människan orsakat är dels att en enda art lyckats åstadkomma en stor utrotningsvåg, dels att växtarternas antal minskat kraftigt, vilket inte på samma sätt var fallet i de fossila massutdöendeprocesserna. Jfr utrotning.
Skogsencyklopedin