urskog

Bild för admin Written by admin On the
skog som aldrig har påverkats av människan. Till sådan påverkan brukar man i detta sammanhang inte räkna nedfall av luftföroreningar. Vanligen brukar urskogar förknippas med gammal, grov skog, men principiellt räknas även spontana föryngringar, t.ex. efter icke anlagda skogsbränder, stormar eller andra naturliga störningsregimer, till urskogarna. Likaså är de skogar som uppstår på jungfruligt land, såsom landhöjningskuster, att betrakta som urskogar.
Genom att urskogarna utvecklas fritt, kommer successioner och annat att medföra att olika arter får möjlighet att ockupera olika skikt. Växter och djur föds och dör och det organiska materialet byggs upp och bryts ned i en mer eller mindre intern kretsgång i urskogen. Inslaget av t.ex. död ved är således karakteristiskt. Urskogarna innehåller arter som inte får livsrum i produktionsskogar, varför urskogarna också fungerar som ett slags genbank. De är betydelsefulla för bibehållandet av artmångfalden bland både växter och djur.
P.g.a. exploateringen av naturresurserna blir såväl boreala som tropiska urskogar allt mer sällsynta. Boreala urskogar finns i dag framför allt i norra Kanada, i Alaska och i norra Sibirien. I Skandinavien förekommer mindre urskogspartier framför allt i fjällbjörkskogen och i fjällnära barrskogar. Flera nationalparker och naturreservat är avsatta till skydd för sådana skogsområden. Jfr gammelskog, naturskog, refugium.