upplyftning till markytan av föremål ur underliggande markskikt i samband med tjällyftning och pipkraksbildning. Fenomenet uppstår särskilt på finjordsrika marker när markytan fryser samtidigt som finjorden transporterar upp mer vatten till ytan tack vare kapillärkraften. Resultatet blir att is, gement kallad pipkrake, bildas och växer underifrån och likt en domkraft trycker upp hinder i dess väg. Exempel på föremål som utsätts för uppfrysning är stenar, pålar och plantor. Uppfrysning drabbar nysatta plantor på finjordsrika, vattenrika marker, vilket innebär att plantan ”skjuts upp” ur jorden och blir liggande ovanpå. Olägenheten motverkas genom att plantera i omvänd torva eller utan markberedning, undvika höstplantering och använda stora plantor. Uppfrysningsskador kan även uppkomma på småplantors rotsystem genom att dessa mer eller mindre slits sönder av markrörelserna. Plantavgången i en plantering p.g.a. uppfrysning är ofta mycket stor. Se även tjäle. Jfr tjällyftning, pipkrake.
Skogsencyklopedin