röjning i ung (barr-)skog där medelhöjden hos härskande och medhärskande träd överstiger 1,3 m. Ungskogsröjning av barrträdsbestånd kan göras hårt och tidigt. Bästa tillfället för ungskogsröjning är vid 2–3 m beståndshöjd. Föreligger risk för älgbetning bör ungskogen vara c:a 4 m. (Älgbetning är svårast vid 0,5–4 m höjd. Ungträden har en god förmåga att återhämta sig, men upprepade angrepp hämmar tillväxten och försämrar kvaliteten.) Finns förutsättningar för produktion av kvalitetsvirke, och beståndet är röjt i plantstadiet, bör röjning utföras senare vid 4–5 m höjd. På svaga marker med tunn humus är det viktigt att bygga upp markens näringsförråd genom att hålla beståndet slutet så länge som möjligt.
Val av röjstammar prioriteras i följande ordning: 1) stamantalet per hektar ska minskas till en lämplig nivå. 2) krontaket bör bli så jämnt som möjligt. Försök få minsta möjliga höjdskillnad mellan grannträd. Kravet på jämnhet gäller i högre grad tall än gran. Individer med god växtlighet gynnas och högsta möjliga höjdskikt på det färdigröjda beståndet eftersträvas. Skadade och starkt förväxande träd röjs emellertid bort. 3) eftersträva en jämn stamfördelning. Detta får dock inte ske på bekostnad av de växtligaste individerna. Intill luckor kan träden stå tätare, men inte närmare varandra än 0,6 m. I övrigt bör lövträd och småplantor lämnas i luckor. Kvarlämnade lövträd bör vara minst en halvmeter lägre än barrträden. Skärm av lövträd ska dock vara så hög att topparna hos barrträden går fria från lövkronan.
Vid ungskogsröjning av bestånd av björk, asp, al och andra s.k. ordinära lövträd ska följande faktorer beaktas: Kronlängden får inte bli mindre än 40–50 % av den totala trädhöjden i ungskogsstadiet. Minskar kronan ytterligare reduceras tillväxten liksom tillgången på utvecklingsbara stammar. Tidiga och hårda ingrepp gynnar volymtillväxt, medan motsatsen gynnar kvistkvalitet. Självgallring kan vara tillåten i lövungskog. Det viktiga är att hålla rätt kronstorlek på utvecklingsbara stammar. Första röjningen görs normalt vid 3–5 m höjd. Ojämna bestånd kräver röjning vid c:a 2–3 m höjd, som sedan följs upp med ett ingrepp vid 6–10 m. Att röja avlövade bestånd är enklast, men samtidigt tenderar uttaget då att bli för svagt.
Jfr avverkning, gallring, plantskogsröjning, röjningsgallring, röjningsröse.
Skogsencyklopedin