kortvågig, ej synlig elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 1–380 nm, den undre gränsen dock vanligen 60–100 nm. Indelas i bortre ultraviolett, medelultraviolett och närultraviolett strålning. Den sistnämnda ligger närmast det synliga ljuset, den förstnämnda närmast röntgenstrålning. UV-strålning kommer från solen, svetsar, solarier mm. Atmosfären absorberar bortre UV-strålning och en del av den medelultravioletta strålningen i stratosfärens ozonskikt. Bortre UV-strålning kan verka joniserande och skadligt på biologiskt material och kan skada DNA, hud, ögon etc. Många djur, bl.a. vissa insekter, fiskar och fåglar, kan se ultraviolett strålning.
UV-strålning används bl.a. för analys med fluorescens, mikrobiologisk sterilisering och polymerisering av plast. Se även våglängd.
Skogsencyklopedin