industriell framställning av träkol i sluten ugn, s.k. milugn. Dessa rymde till en början 50–250 m3 och drevs med direkt uppvärmning av heta milugnsgaser som leddes in från en eldstad utanför ugnen. Gasen kunde ledas ut och kondenseras varvid tjära, träsyra och träoljor utvanns, vilket var en direkt fördel gentemot den traditionella kolningen i mila. Råvaran var den billigaste veden som gick att anskaffa, såsom gallringsved, hyggesrester och sågverksavfall. Milugnar anlades ofta vid sågverk där ribb och bakar kolades, bl.a. för framställning av gengaskol. För detta ändamål anlades c:a 5000 ugnar under andra världskriget. Ugnskolning i större skala började användas i Sverige i början av 1900-talet, den äldsta dock redan 1748. De första anlades för att producera tjära ur törved. Större ugnar som tog 400 m3 började konstrueras samtidigt med att den storskaliga produktionen kom igång. Man lät då rökgaserna cirkulera runt den plåtcylinder som innehöll veden och man fick en indirekt uppvärmning. Ugnskolning är numera den helt dominerande processen för framställning av träkol. Se även kolning, pyrolys.
Skogsencyklopedin