grenar, toppar, stubbar, rötter, barr och blad som blir kvar på skogsmarken efter avverkning. De fria trädresterna (blad, barr, grenar och toppar) koncentreras ofta till maskinernas körstråk vid mekaniserad avverkning. De näringsämnen som frigörs då trädresterna bryts ned, kommer då också att koncentreras till stråken. Markvegetationen förmår inte fånga upp all näring, och näringsläckage kan uppstå. På svaga marker där näringskapitalet är litet, är det därför fördelaktigt om trädresterna fördelas jämnt över hela hygget.
Uttag av trädrester innebär vanligen att grenar och toppar (ristäkt) plockas ut i samband med avverkning, för att sedan flisas och användas i fastbränsleanläggningar. Trädrestuttag medför dock att skogsmarken förlorar näringsämnen, vilket kan utarma markens produktionsförmåga. Skogsstyrelsen rekommenderar att kompensationsgödsling sker vid uttag av skogsbränsle, och att merparten barr lämnas kvar någorlunda jämnt spridda. Ett uttag per omloppstid kan dock ske utan kompensationsgödsling. Kompensationsgödsling bör ske vid uttag från starkt försurad skogsmar, vid uttag från torvmarker, samt vid uttag av merparten barr i samband med föryngringsavverkning. Barren kan tas ut en gång under omloppstiden i samband med gallring eller röjning samt från områden med hög kvävebelastning, förutsatt att kompensationsgödsling sker.
Skogsencyklopedin