högvuxen vedväxt som har genomgående huvudstam. Höjd hos träd överstiger normalt 1,3 m (från praktisk skogsföryngringssynpunkt). Internationell livsformsterm är magnolignid. På latin heter träd arbor. Träden hör hemma i många olika familjer och delas praktiskt in i barrträd och lövträd. Vissa fäller sina löv, andra är ständigt gröna. Det finns många trädarter som ibland uppträder i buskform, t.ex. på svagare boniteter och efter avverkning. Bland lövträden påträffas ofta exemplar med många stammar, där varje stam har trädform. Trädets stam kan vara uppbyggt av ett enda skott, s.k. racemös tillväxt, som hos gran. Hos avenbok, lindar, pilar, sälgar och viden är stammen däremot uppbyggd av en skottkedja, där översta sidoknoppen, ibland två eller tre sådana knoppar, växer vidare på den ursprungliga skottknoppens bekostnad, s.k. cymös tillväxt.
Träd är mycket viktiga ur många synvinklar. Förutom deras stora ekologiska betydelse som skogsbildare, bl.a. i den för jorden betydelsefulla tropiska regnskogen, har träden även en stor ekonomisk betydelse, t.ex. som leverantörer av virke bl.a. till byggnation, bränsle och papper och som prydnads- och nyttoträd (jfr skog). Många djur äter trädens frön, frukter, blad, skott och bark. Skott och blad samlas på många håll in som foder till husdjur (jfr hamling, agroforestry).
Kulturhistoria: Träd har varit viktiga som kultföremål och i mytologiska sammanhang i många kulturer. I den fornnordiska mytologin hade ”världsträdet” Yggdrasil en central roll och de första människorna, Ask och Embla, skapades ur träd. Offerlundar som kultplatser fanns bl.a. i Gamla Uppsala och i Lejre i Danmark. Tron att en avlidens själ finns i ett träd möter vi bl.a. i sagan om Askungen. En relativt modern sed är att vid ett barns födelse plantera ett träd som en sorts vårdträd. I Finland har man planterat ett träd, kallat karsikko, till åminnelse när någon lämnat sin hemby. Vid särskilt säregna träd har man offrat vid sjukdom, och i ”tandvärkstallar” har man ”satt bort” tandvärk. Sjuka barn har dragits genom håligheter i träd eller under trädrötter för att bli friska. Särskilt barrträd tillskrevs apotropeiska egenskaper (kunde avvärja onda makter) och granar användes därför t.ex. i julstänger och granris i samband med begravningar. Även julgranen har troligtvis från början haft en sådan funktion.
Skogsencyklopedin