/uppgift ur SE 2000/ område med torv under markytan. Som torvmark räknas markområden där torvmäktigheten uppgår till mer än 30 cm oberoende av om ytan är vegetationstäckt eller ej. Är torvtäcket grundare talar man om våt fastmark. På jordartskartor anges torv om mäktigheten är mer än 50 cm. Torvmark indelas i mossar och kärr. Beroende på bildningssätt uppdelas torvmarkerna också i topogena, soligena och ombrogena torvmarker. Enligt internationell terminologi kallas torvmark som markprofiltyp histosol. Torvmarkerna varierar från ytterst högproduktiva till helt improduktiva växtplatser. Även inom samma torvmark kan växtbetingelserna variera avsevärt. Stora arealer av torvmarkerna är helt orörda och har därför stort intresse för naturvården.
Torven är också ett potentiellt biobränsle, som landet har stora tillgångar av. Torvmark är en stor resurs för skogsproduktion, och utgör närmare 6,5 miljoner hektar. Runt 70 % av arealen består dock av myr, dvs. produktionsförmågan är under 1 m3sk per hektar och år, vilket är liktydigt med skogligt impediment. Genom dikning skulle stora torvarealer kunna omföras till tämligen eller mycket produktiv skogsmark. Men då många torvmarker samtidigt hyser känsliga biotoper, måste mycket av potentialen undantas från produktionshöjande åtgärder. En mindre del av de grundare torvmarkerna kan, efter dikning eller dikning i kombination med gödsling, få drastiskt förbättrad produktionsförmåga.
Skogsencyklopedin