den massa (vikt) som torrsubstansen i ett analysprov eller en organism har. Torrvikten bestäms genom torkning under kontrollerade förhållanden, vanligen genom att uppvärma provet till 105 °C, tills viktminskningen slutat. Därefter får provet svalna i slutet utrymme tillsammans med torr kiselgel. Genom denna behandling avlägsnas i praktiken inte allt vatten men väl en del andra ämnen förutom vatten, och den valda temperaturen är en kompromiss för att minimera det sammanlagda felet p.g.a. detta. Vid virkesmätning avses produkten av virkets råvikt och dess torrhalt. Jfr friskvikt.
Skogsencyklopedin