det virke från en fura som torkat på rot och som har mycket speciella egenskaper. Det är lättare, dvs. har lägre densitet än normalt virke, har bekräftat högt rötmotstånd och behöver därför inte impregneras eller ytbehandlas, samt är stabilt och sprött. Färgen på mantelytan är grå till blågrå och på sågytan mustigare än normalt. Dessutom kan virkespriset bli upp till fem gånger högre än för vanligt talltimmer.
Virket, som går under benämningen torrfura, kan i första hand användas som rundtimmer i timmerhus, till okantade paneler, möbler och köksinredning samt för renovering av gamla hus och möbler. Förr användes torrfurans virke till fönsterbågar och stolpar tack vare sin rötbeständighet. Den är alltså en gammal företeelse i landet. Torrfura är dock inget regelrätt sortiment i Sverige (vilket den däremot är i Finland), utan säljs till speciella köpare, huvudsakligen bland husbyggare och snickerier. Sortimentskraven för ”Silver log” i Finland är minst 70 % andel kärnved, raka stockar, ingen begränsning av kviststorlek och kvistantal samt oskadad mantelyta.
Det finns två slag av torrfura: naturlig och artificiell. Den naturliga torrfuran har ofta en stor andel kärnved och har bildats genom att trädet dött av naturliga orsaker. Förr var det gott om sådana i skogarna, men så är det inte längre. Eftersom naturligt döda träd är en livsnödvändighet för många arter i skogsekosystemet, för mångfalden och balansen, bör man inte avverka dessa för försäljning.
Torrfura kan framkallas genom olika åtgärder, s.k. artificiell torrfura. De lämpligaste markerna för detta torde vara svaga boniteter i norra och mellersta Sveriges inland samt på småländska höglandet. Om man skapar torrfura i en fröträdställning får man, förutom det fina virket, kraftigare kottsättning och bättre frökvalitet (gäller ej vid helbarkning). Samtidigt löper man dock risken att veden spricker p.g.a. den kraftiga uttorkningen. Produktion av torrfura i tätare bestånd minskar risken för sprickor. För att skapa bra torrfura med den grå färgen får man räkna med att det tar 10–15 år.
Det finns flera metoder, men man är ännu inte säker på vilken som är bäst för att producera torrfura. Men mycket talar för knackning. (Förloppen vid metoderna nedan är ungefärliga.)
Helbarkning: Stammen barkas helt från rot och tre meter upp med barkspade. Efter två år blir kronan brun och kådavsöndringen blir ymnig. Risken finns att vedytan spricker. Efter tre år faller barken av och året därpå är trädet dött. Kottproduktionen hinner inte öka och den grå färgtonen dröjer. Produktionen av extraktivämnen (”tjärämnen”) är hög.
Helbarkning med livsnerv (kallades förr ”katning”): Stammen barkas helt från rot och tre meter upp med barkspade, men en decimeterbred barkrand lämnas obruten hela vägen. Efter två år börjar kronan gulna och kådavsöndringen blir riklig. Vedytan spricker inte. Efter tre år tunnas barrmassan ut och märgborren angriper. Året därpå börjar barkranden övervallas och trädet blommar. Produktionen av extraktivämnen är mycket hög.
Randbarkning: Stammen barkas i fyra decimeterbreda ränder från rot och tre meter upp med barkspade. Först efter tre år gulnar kronan. Efter fyra år börjar trädet reparera skadan med övervallning och inväxning av bast. Kottproduktionen ökar inte.
Ringbarkning: Stammen barkas runt om i brösthöjd. Den avbarkade ringen bör vara minst 5 cm bred. Efter två år glesnar kronan, men är fortfarande grön. Efter fyra år börjar övervallningen och insektsangreppen kommer eventuellt igång. Kottproduktionen blir hög.
Knackning: Stammen knackas runt om i stubbhöjd med yxhuvudet (yxans baksida). Efter två år blir kronan gul och gles. Skorpbarken börjar falla av och kådtrattar bildas. Insekterna stortrivs. Kottmängden ökar markant. Efter tre år börjar kronan bli brun. Det fjärde året faller mycket bark av och trädet kan eventuellt vara dött redan nu.
Finsk snabbmetod: Träden avverkas under savningsperioden och barkas med högtrycksvatten. Stockarna läggs upp utomhus i enkelvarv för att torka. Med jämna mellanrum vänds stockarna. Efter två somrar har de fått en grå yta och är klara att användas.
Skogsencyklopedin