små jordbruksfastigheter som uppläts till torparen mot skyldighet att bistå upplåtaren med speciella uppgifter, t.ex. med dagsverken på en herrgård. Dessa säteritorp hade sin huvudperiod under 1800-talets första hälft. Torp anlades också för indelningssystemets skull. Dessa beboddes av indelta soldater, som fick en del av sin inkomst i form av egen bostad och odlingsmark. Dessa torp förekom under indelningsverkets tid, 1681–1901, men lämningar av torp har kunnat spåras ända tillbaka till medeltid. Torpen förekommer i Götaland, Svealand och östra Norrland. De förlades i allmänhet en bit bort från byn, i backar eller på mindre höjder med odlingsbar mark. Lämningarna efter ett torp känns igen på synliga husgrunder, skorstensstockar och rester av uthus och brunn. Den gamla jordkällaren kan finnas kvar i gott skick. Kring husgrunden finns en kulturvegetation av fruktträd, bärbuskar och överlevande prydnadsväxter. Längre ut från torpet vilar inägomarken med sina gamla åkerlappar, gärdsgårdar och stigar.
Skogsencyklopedin