vattenbrist i den yttre miljön. Många ryggradslösa djur och enkelt byggda växter tål en kraftig uttorkning och kan fortsätta ett normalt liv efter det att regnet fallit. Även många högre djurarter kan överleva en längre period utan dricksvatten. De flesta fanerogamer slokar, dvs. förlorar saftspänningen vid torka. De brukar återhämta sig ganska raskt sedan vatten blivit tillgängligt igen. Men om torkan blir svår, långvarig eller ofta upprepad leder det däremot till ett permanent vissnande. Hos många överlever ändå torkresistenta organ, såsom stråbaser, lökar eller jordstammar. Frost kan också medföra uttorkning. Långvarig torka är ett ständigt hot och kan t.ex. på grunda marker eller normalt fuktiga torvjordar slå ut delar av bestånden. Främst drabbas gran och björk. Träd som försvagats genom torka kan angripas av vissa svampar och insekter. Torkskadade granar angrips främst av åttatandad barkborre, sextandad barkborre eller av dubbelögad bastborre. Torkande gran särskilt i den s.k. grantorkan som förekommer mest i Mälardalen runt Mälaren och Hjälmaren finns områden som utmärkt sig genom upprepade honungskivlingsangrepp sedan 1940-talet till idag. Även andra trädarter kan angripas av honungsskivling.
Skogsencyklopedin