skogsbruk som bedrivs i områden inom eller i anslutning till tätorter samt i områden med intensivt friluftsliv där virkesproduktionen uppenbarligen påverkas. Åtgärder som bidrar till att skapa rekreationsvärde är i huvudsak följande:
Omloppstiderna förlängs kraftigt så att en högre andel grov skog bibehålls. Tall och uthålliga ädellövträd är trädslag som passar utmärkt för detta ändamål.
Avverkningarna görs på ett sådant sätt att de inte stör skogens helhetsintryck för kraftigt. Plock- och luckhuggning är bra avverkningsformer. Måste större arealer avverkas, ska fröträd eller skärm ställas. Blädning bidrar till att öka variationen och höja upplevelsen av skogen. Kalhygget upplevs ofta som ett negativt inslag i rekreationsskogen. Är det nödvändigt att kalavverka kan t.ex. beståndsföryngring användas för att korta kalhyggestiden. På hygget lämnas grupper av ungskog för att mildra kalhyggets effekt. Om grupperna är mycket olikåldriga och glesa spelar ingen roll.
Drivningsarbetet måste ske med minsta möjliga skador på marken. Körning bör ske på tjälad mark, eller sommartid med små maskiner som har mjuka köregenskaper. Körskador bör återställas. Stigar och leder måste också risrensas och repareras efter avverkning. Avverkningsris och röjt sly upplevs som fult och hindrar skogspromenaden. Genom träddelsskörd eller flisning kan detta undvikas. Träddelsuttag sker dock aldrig på svaga ståndorter, eller där grönrisplantering ska göras. Markberedning bör undvikas så mycket det går.
Plantering bör inte göras för nära stigar och andra ställen som utnyttjas för rekreation, t.ex motionsspår, rastplatser och utsiktspunkter. Främmande trädslag bör planteras med sparsamhet, men kan på sina ställen bidra till effektfull variation. Igenväxande hagar och nedlagda åkrar planteras enbart om det kan förhöja rekreationsvärdet.
Trädslagen i rekreationsskogen ska vara tilltalande. Blandskog och hög andel lövträd uppskattas i allmänhet. Vid bebyggelse, eljusspår, leder, rastplatser och andra starkt frekventerade delar av den tätortsnära skogen lämnas mycket lövträd. Lövinblandning ger ljusa och luftiga bestånd. Granskog är lite mörkare och uppfattas inte lika positivt som andra trädslag. Tall är under alla förhållanden godkänt. Alla udda trädslag som redan finns bör få vara kvar. Stamkvistning är ett sätt att förbättra sikten och öka tillgängligheten i unga bestånd.
Röjning ökar framkomligheten i skogen, och förbättrar sikten. Hård röjning nära stigar och leder är fördelaktigt, men röjning bör undvikas om naturvården blir lidande. Efter röjning måste riset städas undan från stigen.
Kemikalieanvändning får inte förekomma. Det gäller även insektspreparat. Gödsling väcker opposition och bör inte genomföras.
Produktion av svampar, bär och blommor bör ha en hög status, eftersom detta bidrar till att höja skogens rekreationsvärde. Skötseln av en rekreationsskog är kostnadskrävande.
Skogsencyklopedin