benämning på en grupp steklar som angriper tallskog.
Lilla tallstekeln (Microdiprion pallipes) förekommer över hela landet. Masshärjningar uppträder dock främst på höjdlägen i norra Dalarna och Norrlands inland. Lilla tallstekeln svärmar tidigt i juni. Honan lägger äggen i fickor på tallbarrens yttre delar, ofta bara ett ägg per barr. Larverna kläcks i början av juli och börjar gnaga på barrens bas. Alla barrårgångar äts, inte minst årsbarren. Massangrepp kan beröra stora områden, upp till tusentals hektar. Vid kraftiga angrepp kan plantavgången bli omfattande.
Röda tallstekeln (Neodiprion sertifer) finns i hela landet. Massangrepp på tall är vanligast i södra och mellersta Sverige. Efter parningen sågar honan hål i kanten av årsbarren där äggen läggs. Detta sker i september–oktober beroende på väderlek. Larverna kläcks maj–juni, alla inom någon vecka. Larverna äter av de äldre barren medan årsbarren lämnas. Typiskt för både röda och vanliga tallstekeln är att larverna lever i kolonier till skillnad från t.ex. lilla tallstekeln. Röda tallstekeln angriper tall från 2 m höjd och uppåt. Även contorta angrips gärna. Tallskog på torra såväl som fuktiga marker är mest utsatta. Härjningar kan sträcka sig över stora områden och gynnas av föregående varma somrar. Bestånden kan under 2–3 år utsättas för kalätning. Men eftersom de nya årsbarren lämnas, klarar sig som regel trädet – dock inte utan tillväxtförluster. Parasiter och framför allt ett virus som angriper larvernas tarm, bidrar ofta till härjningarnas sammanbrott efter några år. Eftersom träden överlever angreppen brukar inga åtgärder sättas in mot den röda tallstekeln trots den dramatiska skadebilden.
Vanliga tallstekeln (Diprion pini) uppträder lokalt i mängd i södra och mellersta Sverige, dock sällan så utbrett som den röda tallstekeln. Stekeln flyger i juni–juli. Äggen läggs radvis i fjolårsbarrens uppskurna kanter. De kläcks efter några veckor och larverna äter av barren ungefär som den röda tallstekeln men äter också årsbarren. Gnaget börjar i slutet av juli. Typiskt för både röda och vanliga tallstekeln är att larverna lever i kolonier till skillnad från t.ex. lilla tallstekeln. De fullvuxna larverna kryper senare ner i marken där de spinner sig en brun kokong. Angreppen är vanligast på tallar högre än 2–3 m, framför allt på torra och svaga marker efter torra, varma år. Angreppen orsakar tillväxtförluster. Ibland dör dessutom tallar i samband med hårda angrepp. Några speciella åtgärder behöver normalt inte vidtas.
Skogsencyklopedin