(Monochamus sutor) en c:a 2 cm stor skalbagge med långa antenner – upp till dubbla kroppslängden. Den är vanligare i norra delen av landet. Den ynglar i döda träd och i fällda träd. I första hand ger sig tallbocken på solexponerade stammar. Den uppträder rikligt efter skogsbränder. Honan gnager en trattformad fördjupning i den grövre tallbarken där ägget skjuts in i basten. Äggtrattarna kan ligga mycket tätt. Larven gnager sedan i basten. Efterhand gör larven en oval gång djupt in i veden . Eftersom larven rör sig fram och tillbaka i gången kastas gnagspånen ut genom hål i barken – ett typiskt tecken på tallbock. Gångarna i veden har stor betydelse, eftersom skadat virke inte kan mätas in som timmer.
Tallbocken var förr en kostsam skadegörare, men dagens virkesvård har väsentligt minskat dess skogliga betydelse. Skador kan dock fortfarande uppträda om enstaka virkespartier blir liggande under sommaren fram till hösten. I samband med vattenlagring av virke kan stockar som ligger ovan vattenytan angripas. Tallbockar har fått förnyad aktualitet eftersom de kan vara vektorer för tallvedsnematod.
Skogsencyklopedin