en nordlig (boreal) zon runt nästan hela Jorden, som domineras av barrskog med ett fåtal trädarter, vilka emellertid är olika i den eurasiatiska och den nordamerikanska tajgan. Trädslagen hör dock mest till gemensamma släkten, t.ex. tallar, granar, ädelgranar, lärkar och björkar samt aspar och popplar. I de sydligare delarna, i den s.k. sydboreala underregionen, (i Sverige från mellersta Värmland till södra Norrlands kustland) finns även andra träd såsom klibbal, alm och lind i Europa respektive tuja och hemlock i Kanada. Dessa finns i mindre omfattning. Mellantajgan (mellanboreala underregionen), som är den mest typiska, saknar praktiskt taget helt sådana inslag av andra trädslag. Nordtajgan (nordborealen) har glesare, lägre och relativt senvuxna skogar med låg bonitet (i Sverige s.k. fjällnära skogar och egentliga fjällskogar). Ytterligare en nordligare skogstundra med bara spridda träddungar går att urskilja. Det artfattiga växt- och djurlivet i tajgan är anpassat till korta somrar och hård vinterkyla samt till snötäcke och tjäle. I stora delar av Sibirien, norra Alaska och norra Kanada går tjälen aldrig ur marken, utan permafrost råder. Trots att de sjöar och vattendrag som finns i tajgazonen i regel är näringsfattiga, är det ändå till dessa stränder som tajgans flora och fauna är koncentrerad. Karakteristiskt för tajgan är också stora myrar och bara en liten andel odlad mark, huvudsakligen i Europa. Jfr arktisk tundra, tundra.
Skogsencyklopedin