planta vars rötter omges av en substratklump som vanligtvis består av torv. Vid odling av täckrotsplantor sker vanligen groning och den första tillväxtperioden i växthus. Vid tidig sådd (mars månad) brukar plantorna stå i växthus tills det råder frostfria förhållanden på frilandet (slutet av maj månad), medan odlingstiden i växthus är betydligt kortare vid senare sådder. I större plantskolor är frilanden ofta försedda med utrustning för långnattsbehandling som kan användas för tall under maj–juni för att tillfälligt få plantorna att avsluta sin skottillväxt. När tallplantorna efter c:a 3 veckors behandling utsätts för naturliga förhållanden skjuter de ett nytt skott och får således en tvåårskaraktär på en säsong. Långnattsbehandlingen utnyttjas framförallt för granplantor under sensommaren för att få dem att invintra snabbare inför fryslagring eller höstplantering. Det förekommer att mycket små täckrotsplantor (mikroplantor) omskolas i större behållare för att uppnå effektivare utnyttjande av växthusytan. Täckrotsplantor som omskolats på friland kallas hybridplantor.
Odlingsbehållarens utformning har visat sig ha stor betydelse för formning av rötterna. Äldre behållartyper har orsakat problem med rotdeformationer och instabilitet i ungskogar. Odlingsbehållarens storlek och utformning styr också i hög grad odlingsupplägget i plantskolan. Täckrotsplantorna lagras i frys, kyl eller på friland över vintern. Idag levereras merparten av plantorna i kartong, men några större plantskolor distribuerar plantorna i odlingskassetter på ramar till föryngringsytan. Täckrotsplantor är i allmänhet mindre än barrotsplantor, ofta billigare i inköp och går betydligt fortare att plantera. Täckrotsplantor får beteckningar som andra skogsplantor efter trädslag och antal odlingssäsonger vid leverans. Se även täckrotsplantering, skogsplantskola, rotsnurr, rotdeformation. Jfr barrotsplanta, paperpot, omskolning, skogsplanta.
Skogsencyklopedin