förr använd metod för att utnyttja skogsmark för att odla jordbruksgrödor (säd, rovor, potatis) efter bränning av utfälld skog, s.k. svedjefall. Sedan marken under ett eller två år använts till produktion av jordbruksgrödor, betades den ett antal år och fick så åter växa igen med skog efter besåning från angränsande bestånd. Före bränningen tillvaratogs en del virke för hägnadsändamål samt till ved och kolning. Metoden kom till Sverige med invandrande finnar, men ansågs då vara ett stort hot mot gruvindustrin i och med att svedjebruket konkurrerade med dem om skogsresurserna. Svedjebruk förekommer fortfarande i en del utvecklingsländer.
Skogsencyklopedin