ett begrepp som åtminstone sedan hundrafemtio år anses beteckna en tall, ofta gammal och grov och med stark karaktär, vid vilken man tar en sup. Suptallarna stod ofta fördelade med jämna mellanrum efter vägarna, gärna mitt i en lång uppförsbacke där hästarna behövde vila och blev välkomna avbrott i dåtidens dammiga och hårda transportarbete och ett tillfälle till möte mellan människor. Suptallarna kunde också finnas på andra lämpliga platser där det behövdes ett tillfälle till en sup, t.ex. vid festplatser eller andra platser där människor möts. Begreppet är känt från hela Sverige.
Skogsencyklopedin