gräns mellan land och vatten i hav, sjöar och floder. Strandens läge är inte fix, utan varierar från en tidsperiod till en annan. Tidigare stränder vid t.ex. Yoldiahavet och Ancylussjön har lämnat spår i terrängen som strandlinjer. Stranden kan uppdelas i landstrand (över medelvattenytan) och vattenstranden (under medelvattenytan). Strandzonen omfattar både land och havs- eller sjöbotten, dvs. både vattenstrand och landstrand och sträcker sig upp på land till högsta vattenståndet och utåt till ett vattendjup där bottnen är opåverkad av vågor – ofta ända ned till c:a 20 m djup (jfr litoralen).
Strandens egenskaper och utseende betingas av bergart, jordart, lutning, tidvatten, vågverkan, isskjutning, strömmar, vegetation, landhöjning och landsänkning m.m. På stranden utbildas olika spår av vattnets inverkan såsom strandhak, strandvallar och strandterasser. Växt- och djurlivet är fattigt på havsstränder p.g.a. de extrema förutsättningarna. Växterna måste tåla såväl vattendränkning som torka och sälta. Floran vid sjö- och flodstränder är rikare tack vare att förutsättningarna här vanligen inte varierar i lika hög grad som vid havet. Såväl flora som fauna avviker dock väsentligen från den i de angränsande landområdena.
Skogsencyklopedin