(Quercus robur eller Quercus pedunculata) pionjärträd, om än frostkänslig som planta. Utvecklar gärna stamklykor. Planteras vanligen, och då i blandning med andra trädslag för att minska kulturkostnaderna. Dess stormfasthet ger bra skydd i skogsbryn. Arten är ett värdefullt inslag i landskapsbilden i det sydsvenska kulturlandskapet.
Stjälkeken kan odlas från södra Värmland–Uppland och söderut på de flesta ståndorter, men bör odlas på djupa jordlager med god markfuktighet och rörligt grundvatten, ogärna på ståndorter med stor risk för vårfroster. Eken växer bäst på finjordsrik mark och är ett av få trädslag som är lämplig på styv lera. Varma lägen som syd- och sydvästsluttningar är gynnsamma. Eken drabbas lätt av viltbetning, ekvecklarangrepp och ekdöd, och kräver mycket intensiv skötsel, med bl.a. underväxt, vattskottbekämpning och systematisk friställning av kronorna.
Virkesproduktionen kan uppgå till 6 m3sk/ha och år (omloppstid 120) på god mark, alltså lägre volymproduktion än de flesta trädslag. Virket har hög beständighet och hållfasthet. Det används till faner, möbler, parkett m.m. Se även ekar.
Skogsencyklopedin