samtidig betraktning av två (flyg-)bilder av samma motiv, men fotograferade från två olika punkter. Vid stereobetraktning skall vardera ögat se samma detalj i två på varandra följande flygbilder i ett fotostråk. För att underlätta betraktningen används för pappersbilder i regel någon form av stereoskop. Om vardera ögat skall kunna se samma detalj i de båda bilderna, måste betraktningsbasen, dvs. avståndet mellan samma terrängdetalj i båda bilderna, vara sådan att det passar betraktarens avstånd mellan ögonen eller instrumentet för stereobetraktning. Betraktningsbasen beror på typen av stereoskop: 5–6 cm för linsstereoskop och 23–25 cm för spegelstereoskop. Idag används ofta polarisationsmetoden för stereobetraktning. Den stereomodell av terrängen som man ser ger ett överdrivet höjdintryck (men ingen överdriven höjdskala), vilket främst beror på den i förhållande till ögonbasen mycket stora fotograferingsbasen (c:a 2 km respektive 3 km vid flyghöjderna 3000 m och 4600 m). Se polarisationsmetoden, flygbildstolkning. Jfr pseudoskopi.
Skogsencyklopedin