(1) brännbar sedimentär bergart innehållande c:a 85 viktprocent av grundämnet kol (C). Stenkol, har bildats av växtrester för hundratals miljoner år sedan, främst under karbon för c:a 359–299 miljoner år sedan. De förmultnade växtdelarna på marken täcktes av finsand och lera, vilket skyddade dem från oxidation. Den här inkolningsprocessen omvandlade växtlämningarna i ett första skede till torv. Under trycket av ytterligare pålagringar av lera, finsand och andra sediment övergick torven till brunkol (eller brun lignit: 50–75 % C), som sedan omvandlats ytterligare till svart lignit (75–84 % C) och därefter till stenkol (85–90 % C). Vid ytterligare temperaturökning bildas antracit, som innehåller mer än 90 % C och är således det mest värdefulla kolet.
– (2) benämning på det fossila bränslet kol med en kolhalt på 85–90 % C (bituminöst kol).
Skogsencyklopedin