benämning på fornlämningar från stenåldern vilka tillkom mellan c:a 9500 och 1800 f.Kr. De användes som tillfälliga försörjningsställen för jakt och fiske. Boplatserna är spridda på ett flertal platser i landet, främst på stränder vid sjö, älv och hav. Landhöjningen efter istid medför att boplatser som låg vid havet, i dag ligger uppe på land. Stenåldersboplatser syns sällan ovan jord, men på ställen där växttäcket försvunnit kan jorden som framträder vara sotig och innehålla enstaka fynd, t.ex. ben- eller flintarester.
Skogsencyklopedin