(Hymenoptera) insektsordning med c:a 150 000 kända arter, varav 8 800 i Sverige. Många arter är dock ännu inte beskrivna. Steklarna uppdelas i växtsteklar (t.ex. vedsteklar, bladsteklar och barrsteklar), midjesteklar (hit hör de allra flesta t.ex. parasitsteklar och gaddsteklar). Storleken varierar från 0,2 mm (dvärgsteklar) till drygt 50 mm (vissa ved- och grävsteklar).
Steklarnas byggnad visar många primitiva drag, men också talrika specialiseringar. De har ett mycket stort huvud och vanligen två par genomskinliga vingar och långa, spensliga ben. Mundelarna är bitande. De flesta vuxna steklar intar endast flytande föda. Mellankroppen och bakkroppen är hos växtsteklar brett förenade och hos midjesteklar åtskiljda av en insnörning eller ett skaft (getingmidja). De båda vingparen är hinnartade och de bakre vingarna är oftast mindre än framvingarna. Hos många arter är vingarna reducerade, ibland till vinglöshet som t.ex. hos myrarbetare och vissa spindel- och parasitsteklar. Honans äggläggningsrör, som hos vissa kan vara mycket långt (parasitsteklar) medan det hos andra (växtsteklar) är format som en såg och hos andra åter (gaddsteklar) som en giftgadd, vilken då dock inte används vid äggläggningen. Hanarna har med ytterst få undantag enkel kromosomuppsättning, honorna dubbel.
Hos många arter är jungfrufödsel (partenogenes) regel, medan andra (t.ex. många gallsteklar) har generationsväxling mellan en könlig generation och en könlös. Växtsteklarnas larver är ofta frilevande växtätare eller lever som minerare eller gallbildare. De liknar fjärilarnas och har mer än fem par bukfötter. Midjesteklarnas larver är nästan aldrig frilevande och är fotlösa med tillbakabildad huvudkapsel. Parasitsteklarnas larver parasiterar på insekter eller bildar galler. Gaddsteklars larver utfodras antingen med paralyserade bytesdjur (grävsteklar, vägsteklar och vissa getingar) eller med nektar och pollen (bin). Andra gaddsteklars larver lever i samhällen och matas av arbetare (myror, sociala getingar och bin). Förvandlingen är fullständig, dvs. mellan larv- och imagostadierna föreligger ett puppstadium. Puppan ligger vanligen i en silkeskokong.
Steklarna har stor betydelse för både ekosystem och odlingar. Parasitsteklarna reglerar många insekters populationer – bl.a. många skadeinsekters. Bin och humlor är viktiga för pollinationen av många nyttoväxter. Honungsbin ger honung. Några växtsteklar är dock betydande skadegörare inom skogsbruket, t.ex. tall- och vedsteklar.
Skogsencyklopedin