torv bestående av rester av starrväxter och liknande arter, ofta med inblandning av mossor. Starrtorven är ofta filtartad eller smetig och bildas i kärrmarker med rik starrvegetation. Den terrestriska starrtorven är en svart, nästan mullartad jordart, s.k. lågstarrtorv (Parvocaricetumtorv), bildad av relativt lågvuxna Carex-arter, såsom Carex panicea. En karaktärsväxt är blodrot (Potentilla erects). När en sjö växer igen utbildas ofta starrtorv. Den telmatiskt bildade starrtorven består i sin typiska form av en ren filt av föga humifierade, ljusbruna rötter av mera högvuxna starrarter, såsom Carex lasiocarpa och Carex rostrata. Den kallas därför högstarrtorv (Magnocaricetumtorv). Högstarrtorven är vanligen icke ren utan i allmänhet mer eller mindre uppblandad med andra växtrester. Ofta förekommande är en mer eller mindre rik inblandning av brunmossor (t.ex. Scorpidium och Drepanocladus), eller också kan grundmassan utgöras av dy, genomvävd av rötter och rotstockar. Denna senare typ är en övergångsform till kärrdyn och vissa limniska torvslag, såsom vasstorv och agtorv.
Skogsencyklopedin