(1) växtplats (för skog) med enhetliga egenskaper hos klimat, mark och biotiska faktorer. Ståndortens egenskaper är resultatet av samspelet mellan alla de naturföreteelser som inverkar på livsbetingelserna. I praktiken uppfattas en ståndort som ett naturligt avgränsat område med viss enhetlig livsmiljö för växterna. Ståndortskaraktärerna har avgörande betydelse för trädslagsval och förväntad tillväxt hos bestånd, liksom för skötseln av dessa och för den biologiska mångfalden. För dessa ändamål används i skogsbruket s.k. ståndortsindex. Jfr biotop, habitat.
– (2) en enskild växtarts livsmiljö, t.ex. granståndort och tallståndort.
– (3) specifika markförhållandena såsom frisk mark med sandig-siltig morän.
Skogsencyklopedin