avlägsnande av grenar (kvistar) på stående träd i kvalitetsfrämjande syfte. Stamkvistning är att tidigt kapa grenarna på trädets nedre och mest värdefulla del, så nära stammen som möjligt utan att skada denna, utan att lämna kviststumpar och utan att skada grenkuddarna. Efter övervallning av sårytan och grenkuddarna producerar trädet kvistfritt virke under den fortsatta diametertillväxten i den stamkvistade delen. Det ger en markant kvalitetsförbättring av centrumutbyte (utom märgsidan) och kantutbyte hos rotstocken. Det ger också större och bättre utbyte vid svarvning av faner. Åtgärden är tidskrävande och innebär en ganska stor investering som faller ut först vid slutavverkning. Risken för att diverse skadegörare angriper den avsågade kvistytan gör tyvärr stamkvistning till en något riskabel åtgärd. Årstiden för ingreppet avgör hur stor denna risk är.
I första hand stamkvistas jämna bestånd med hyfsad utgångskvalitet. Boniteten bör vara hög och beståndet bör befinna sig i god tillväxt. Planterade bestånd motsvarar oftast dessa utgångskriterier. Beståndsåldern vid stamkvistning ska vara så låg som möjligt för att få snabb övervallning och stor andel kvistfri rotstock. Endast de stammar som ska stå kvar till slutavverkning bör stamkvistas. Normalt innebär detta att 300–500 stammar per hektar kvistas. Dessa stammar ska vara oskadade, raka, växtliga och ha klen kvist. Starkt förväxande träd och sådana med spetsig grenvinkel bör inte utses till huvudstammar som skall stamkvistas.
Rötrisk vid stamkvistning beror på när under året ingreppet görs men varierar också med trädslaget.
Trädslagsval: Stamkvistning bör inriktas på de trädslag som ger kraftig prisförbättring med högre kvistkvalitet. Värdeökningen stegras om trädslaget är snabbväxande. Det bör dessutom vara okänsligt för skador som kan uppstå vid ingreppet. Detta gäller speciellt mottagligheten för sporspridda rötsvampar. Tall, vars grensår snabbt läks tack vare kraftigt kådflöde, hör till denna grupp. Ek och bok kan också stamkvistas med god ekonomi. Många ädellövträdslag har emellertid en tendens att sätta vattskott vid ökat ljusinsläpp på stammarna. Gran kan stamkvistas, helst i två steg p.g.a. risken för röta. Rötrisken är storför alm, ask, lönn, asp och björk.
Tidpunkten för stamkvistning är av central betydelse för trädens förmåga att motstå infektioner i den sårade kvistytan. Lövträd bör stamkvistas under perioden juni–september, dvs. under växtsäsongen. Då har träden störst kapacitet att läka såren genom utsöndring av fenoler från kvistkudden. Alla andra årstider bör undvikas, vilket i synnerhet gäller under hösten då träden är allmänt mottagliga för angrepp. Barrträd bör också stamkvistas under växtsäsongen då kådflödet över kviststumpen är ymnigast. De kan också stamkvistas under vinterhalvåret då medeltemperaturen konstant håller sig under 0 °C. Vid högre vintertemperatur föreligger en viss risk att de angrips av barrträdskräfta (Phacidium coniferarum).
Utförandet är i stort sett detsamma för de trädslag som kan stamkvistas. Stammen kvistas 4–5 m upp längs stammen vid c:a 8 cm brösthöjdsdiameter (c:a 10 m höjd), men grönkronan reduceras aldrig med mer än en tredjedel av dess längd. Stamkvistning i två steg ger bästa kvalitetsresultat. I första steget kvistas stammen när den blivit c:a 8 cm i brösthöjd (5–6 m höjd) c:a 3 m upp längs stammen. I andra steget kvistas stammen när den blivit c:a 12 cm i brösthöjd (c:a 10 m höjd) till c:a 5 m. Grönkronan skall aldrig reduceras med mer än en tredjedel i varje steg för att undvika tillväxtförluster.
Redskap för stamkvistning är kvistsåg, rensningskniv, kvistkniv, bågsåg, motordriven kvistsåg och eldriven sekatör. Aluminiumstege kan användas istället för förlängningstillsatser på högre kvisthöjder. Fördelen med stege är full kontroll över sågsnittets placering, medan nackdelarna är halkrisk eller att stegen skaver på stammen.
Dokumentering av stamkvistning bör göras med tanke på den stora investering som stamkvistningen representerar. Enklast är att göra en egen anteckning i skogsbruksplanen, men även Skogsstyrelsen utfärdar intyg. Dokumentationen bör innehålla tidpunkt för åtgärden, kvistningshöjd, grövsta brösthöjdsdiameter och antal träd per hektar som kvistats. Eventuellt kan de stamkvistade träden färgmärkas så att de inte av misstag gallras bort. Märkningen måste underhållas fram till sista gallringen för att inte gå förlorad.
Siktförbättrande stamkvistning vid trafikerade vägar görs för att minska risken för viltkollision. Åtminstone en 20 m bred gata bör kvistas upp intill vägen. Åtgärden kompletteras med en underväxtröjning för bästa siktresultat.
Skyddsutrustning vid stamkvistning består av hjälm med bra ögonskydd och dok, helst med hakband, samt rejäla skor med bra sulor då ständig uppmärksamhet uppåt ökar risken för halkning. Jfr grönkvistning, kronkvistning, torrkvistning, uppkvistning.