ett mått på hur tätt träden står och hur väl de utnyttjar markens produktionsförmåga. Slutenhet anges som stamantal per hektar, förband eller som grundyta jämfört med det optimala värdet. Slutenheten anges i relativa tal (vanligen tiondelar: 0,1 0,2 … 0,9 1,0 1,1 etc.) med utgångspunkt i beskogad areal (arealslutenhet), volym (massaslutenhet), kronprojektion (kronslutenhet) eller möjlig produktion (produktionsslutenhet). De båda sista är mindre vanliga. Vid fullslutenhet är slutenheten 1,0 och vid överslutenhet större än 1,0. Arealslutenhet används för bestånd med lägre medelhöjd än 5 m och avser förhållandet mellan antalet utvecklingsdugliga plantor eller stammar och det antal som anses erforderligt för att utnyttja markens produktionsförmåga fullt ut. ”h-slutenhet” anger hur väl antalet huvudplantor kommer att utnyttja markens produktionsförmåga när de når 7 m medelhöjd och har i stort sett samma innebörd som arealslutenheten. Massaslutenhet avser förhållandet mellan beståndets volym och det fullslutna beståndets volym. Massaslutenheten kan avläsas i t.ex. Jonsons relaskoptabell. Normalt ligger massaslutenheten mellan 0,5 och 0,8. Överslutna bestånd förekommer sällan. Jfr intensitet.
Skogsencyklopedin