Skogsencyklopedin

slutavverkningsbestånd, slutavverkningsskog

(1) bestånd som uppnått lägsta ålder för slutavverkning enligt skogsvårdslagen och som har tillfredsställande täthet och beskaffenhet.
– (2) beteckning (S) för en huggningsklass och uppdelas då i slutavverkningsbar skog, slutavverkningsmogen skog och slutavverkningsbestånd som inte bör slutavverkas. Slutavverkningsbar skog (huggningsklass S1) är skog som uppnått sin lägsta tillåtna ålder för slutavverkning och som inte kan hänföras till någon av de båda andra slutavverkningsklasserna. Slutavverkningsmogen skog (S2) är skog som uppnått sin lägsta tillåtna ålder för slutavverkning eller som bör slutavverkas av något annat skäl. Slutavverkningsskog som inte bör avverkas (S3) kan vara sådan slutavverkningsskog som hyser särskilda naturvärden, kan antas vara svårföryngrad av klimatskäl eller andra skäl, eller skog som av någon annan orsak inte bör slutavverkas.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb