ängsmark som förr utnyttjades för höslåtter. De var antingen våta sidvallsängar och raningar eller torrare hårdvallsängar (hackslogar). Ofta fanns spridda lövträd eller lövdungar på slåtterängarna. Slåtterängarna hade förr större areell utbredning än åkrarna i Sverige, men slutade successivt att brukas under 1800-talet och i början av 1900-talet eftersom vallodlingen av hö tog över betydelsen för kreaturens vinterförsörjning. Se även löväng.
Skogsencyklopedin